Idag har vi varit ute och gått extra mycket för det var så skönt att gå i solen, så fort vi såg skuggor gick vi runt dom bara för att få ha solen på oss så mycket som möjligt. När det var dags att laga lunch skulle jag göra tusen andra saker samtidigt så jag brände baconet jag stekte och det luktade bacon på dagiset resten av dagen men jag tror inte det var någon hund som klagade;) när vi var frdiga med promenaderna var alla hundarna mycket trötta och gick och la sig på alla sina favvoställen dom har. Förutom busiga bianca (blandras) och lilla elton som började leka med alla leksaker och sprang efter varandra. dom kan leka dygnet runt om dom fick. Palle har spytt lite väl mycket de sista dagarna så det är nog dags för en avmaskning för att ustesluta om det är något sånt. Karro, min jätteduktiga praktikant tittade förbi och hon är så flitig som bara tittar förbi och börjar borsta hundar och frågar vad som behövs göras. Det uppskattar jag så mycket!!! EN mycket underbar människa är även Elisabeth som hjälper mig väldigt mycket ,det finns ingen hund som inte gillar henne, dom dras till henne som en magnet så hon är alla hundarnas "gostant". det lustigaste jag är ju när cino bara helt plötsligt vill hoppa upp och krama henne mitt i en promenad. han bara får ett ryck och vill kela med henne, så lustigt:)  Mozart, vårt äldsta "dagisbarn" har fått på sig en söt barnstrumpa idag för att han har börjat dra efter lite med sitt ena framben så han sliter ovanpå tassen. Han blev precis 12 år och det är inte lätt när benen inte orkar så mycket längre men han är en riktig kämpe som vi älskar väldigt mycket!! Det bästa han vet är att pausa i promenaderna och få rulla sig gräset, då blir han valp på nytt och vill busa och skäller. Hans husse och matte gör allt för honom så nu åker dom till ett rehabställe där han får massage. Det tycker jag alla gamla hundar ska få när de blir stela och inte orkar lika mycket längre. Mozart har epilepsi men han har inte fått ett anfall på jättelänge så det är jätteskönt. Jag har inte haft erfarenhet av hund som haft epilepsi innan och dom var väldigt noga med att berätta detta och kolla hur jag ställde mig till det när han började men jag tyckte absolut inte att det skulle hindra att han skulle kunna börja hos oss för han var en underbar hund  redan vid första mötet. Han får tabletter varje dag och om han skulle få ett anfall har vi stesolid så han slappnar av fort. Han har aldrig fått ett anfall på dagiset men när jag har passat honom hemma på pensionat har han fått det och man förbereder så man har stesolid på olika ställen( en i köket , en i hallen, en i bilen mm) och man  föreställer sig hur man ska agera om han får ett anfall och att man ska vara lugn men när det hände första gången kan jag erkänna att jag kände verkligen hjärtat nästan hoppa ut ur halsen och jag nästan ramlade på vägen att hämta stesoliden, tur är att jag är så vaken på när det händer något annorlunda, då det även hände väldigt tidigt på morgonen, ca 05- tiden tror jag det var och jag hörde(är extremt lättväckt) att han la sig så klumpigt så jag rusade ut och han började precis krampa. Han fick stesoliden och han slappnade av ganska fort därefter och jag slappnade även också av.Jag befann mig i en liten chock en stund efter men när han började gå till dörren för att gå ut till gräset och lägga sig/sträcka på sig, blev jag lättad över att jag fanns där då det hände. Mozart!! du är världens kämpe!!!  bild på Mozart ovan, han är på höger sida. Vänster sida är det Teo som jag passat mycket på pensionatet. så fina!!